Jag undrar,

Varför denna interna upprördhet ? Över Mona Sahlins utttalande beträffande (v):s obligatoriska godkännande av budgetspelreglerna för att komma på tal som en reell samarbetspartner?

Jag tycker att det är självklart och ansvarsfullt - särskilt givet den pågående, globala finanskrisen - att tidigt och klart fastslå riktlinjer i denna för oss alla centrala ekonomiska förutsättning. Viktigt också att hålla fast vid den över tid, även om det innebär gliringar från alliansen om "splittring" under en period. Det är långsiktigt korrekt och ansvarsfullt och det är en ytterst viktig del i förtroendeskapandet inför ett regeringskifte 2010.
Tråkigt är det dock att konstatera att de egna leden, med avgående partisekreteraren Marita Ulvskog i spetsen (?) väljer att inte titta på frågan i sak. Partiet ska och bör definitivt ha en levande och öppen debatt - men just det vi begär och kritiserar våra politiska motståndare för, nämligen att generalisera, raljera och förbise sakfrågorna - det bör vi låta bli. Att som senaste veckan lägga krokben för oss själva med besked och kontrabesked, och lämna själva sakfrågan okommenterad (och dessutom agna ett fett bete för alliansen till den sk superveckan) - det är rent ut sagt korkat, tycker jag.
Det är viktigt att handskas noggrannt med fakta. Snabba politiska poäng och utspel för opinionskapande kan bli dyrköpta efterhängsamheter om inte sak och åsikt beaktas i lika hög utsträckning. Värdera därför hävstången noggrannt innan verkställan, är min rekommendation.
S-B Ljunggren bloggar i ämnet på sitt vis här.

Vidare i detta ämne anser jag att (v)-politikers användade av ordet mobbad i sammanhanget är en skymf mot alla de barn och vuxna som de facto faller offer för denna destruktiva företeelse dagligen. Lägg ned den jämförelsen.