Reklamfilmen.

Nu knappar han in - McCain. Det börjar kännas lite nervöst. I bakhuvudet ligger Bradley-effekten som en allt viktigare faktor att väga in i ekvationen - och då känns den 6% ledning som rapporterades för Obama igår väldigt liten, med ens.
Jag gillar inte reklamfilmen. Även om jag gillar mycket med själva filmen så är det en "overkill" per definition. Till och med i svulstighetens hemland USA. Och både när det gäller längden på filmen, kostnaden, tänkta mottagare (medelklassen) och budskapet. Less is verkligen more ibland - och jag tror tyvärr att det blir även det amerikanska folkets slutsats, särskilt i dessa finanskrisens tider då känsligheten för all "pengaströssel" rimligen är mycket stor. Risken är att den som är såhär angelägen och villig att spendera stooora pengar möts med misstro och skepsis. Och det vore så synd om det manifesterade sig även vid valurnorna. Men, jag har väldigt gärna fel beträffande detta.
Riktigt bra med filmupplägget dock - att Obama valde att tala om sin egen politik, och ej använde denna oemotsagda stund på bästa sändningstid till att attackera motståndaren. Mycket snyggt. Imponerande.