Blocköverskrid - åsikter smittar inte!

På radion till morgonkaffet hör jag två erfarna politiska digniteter - Ingvar Carlsson (läs hans debattartikel i DN idag) och Bengt Westerberg - som i P1: morgonsändningar diskuterar blocköverskridande ekonomiska lägesdiskussioner med anledning av Fredrik Reinfeldts avvisande uttalanden i DN i frågan igår. Självklart, anser de båda, skall regering och opposition i detta allvarliga finansiella läge inleda gemensamma samtal - om inte annat så för att vara "sampratade" om (läs när) läget ytterligare försämras även i Sverige.(något som sker för varje timme just nu, läste precis här att Volvo varslat ytterligare 3.000 personer)

För att fatta korrekta, väl underbyggda beslut och hålla huvudet kallt i denna strida ström av nya, negativa ekonomiska tillkännagivanden borde samling av trupperna (alla) vara honnörsordet - inte var och en på sin kant? Kärringen mot strömmen - en humoristisk och kompetent politisk bloggare skriver om detta, och jag tycker hon träffar precis huvudet på spiken när hon skriver "vi måste enas, precis som i krisen 1992."

Vad är då alla (både både riksnivå och här lokalt på Värmdö) så rädda för? Varför är samtal över åsiktsblocken så otroligt laddade? Vad tror man sig förlora? Åsikter smittar inte såvitt jag vet, om man inte själv aktivt tillåter det.Det "sämsta" som kan hända genom att man tillåter sig att se på saker ur andras synvinklar är att man berikas av nya insikter och nya möjliga sätt att förhålla sig till och lösa svåra problem...inte så pjåkigt i min bok.

Min käre morfar var folkpartist i själ och hjärta hela sitt liv - men framför allt förordade han samarbete. Det är måhända pragmatiskt - men det är isåfall pragmatik i dess vackraste form. Att sätta själva problemlösningen i första rummet - inte bara de egna ståndpunkterna, i alla lägen. Det enda rimliga i den nu rådande, allvarliga situationen.

För syftet med politiskt ledarskap är inte att till varje pris tycka diametralt olika som dem som befinner sig "på andra sidan". Det finns inget egenvärde i det. Syftet är åstadkommanden - kloka sådana - för dem man är satt att företräda. (nämligen främst befolkningen, inte partiet)

Detta resonemang är applicerbart på riksnivå - men även lokalt, på vårt egna krisdrabbade Värmdö.

Slutligen anser jag fortfarande att lugn i stormen är centralt, arm i arm med handlingskraft. Oron är tveklöst det effektivaste bränslet på krisen. Nöden är uppfinningarnas moder heter det, inte för intet. Bara man hjälps åt.

(bilden är målningen "Kaleidoskop" av Renate Keller, hämtad från hennes hemsida)