Blockpolitik - och dess faror.

Jag tar mig friheten att utveckla Annikas blogg om blockpolitik med några funderingar som jag närt en period. Bortsett från det faktum att dessa "låsta" konstellationer skapar mindre handlingsfrihet och dynamik både i det politiska stora och för politiker som individer(tydligt inte minst i FRA-frågan) så uppstår en annan komplikation - nämligen faran med "oönskade" vågmästare. När blockpolitiken formaliserar och stärks på det vis som nu sker, med tydlig indelning i "mitt/ditt- fack" så är det alltid några som hamnar utanför. Om det väljarmässigt blir ett jämnt utfall mellan blocken sinsemellan kan denna block-konstruktion i praktiken skapa en kontrademokratisk effekt - små partier i marginalen ges vågmästarroll och kan därigenom kan få oproportionerligt mycket inflytande i enskilda frågor eller i det politiska arbetet som helhet. Detta är kanske inte så farligt när det gäller etablerade mindre partier med i grunden sunda, demokratiska värderingar.

Skrämmande blir denna tanke dock i ljuset av de främlings-fientliga partiernas framsteg, även här i Sverige. Under det senaste månaderna har jag fått inte mindre än 2 reklamförsändelser från Sverigepartiet i brevlådan, något jag säkert inte är ensam om.De mobiliserar starkt nu, och det tycks mig inte längre helt osannolikt (stort tyvärr) att de skulle kunna växa till sig ytterligare och kanske rentav klara 4%-spärren, 2010 eller 2014.

Då kan dessa block defintivt bli ett problem, i frågor där man ligger långt ifrån varandra och potentiellt måste ha "utanför-partiernas" stöd för majoritet.

Jag ska inte måla han hule själv på väggen - men jag tycker att det tål att tänkas på.

(bilden från Stonehenge, UK)