Palin vs Biden.

Det var spännande att se sammandraget i Svt nu på morgonen, av nattens debatt mellan vicepresidentkandidaterna Palin och Biden. Nog måste jag säga att retoriskt verkar matchen i stort sett blivit oavgjord. Bidens erfarenhet väger självklart tungt, men samtidigt kan jag fatta att den brinnande entusiasmen och engagemanget i kombination med uppenbar god inlärnings-förmåga (jämför tidigare Palin-intervjuer med nattens debatt) som Palin besitter både attraherar och värvar amerikanska väljare. Palins "kvinna-av-folket" approach är nog också den appellerande på många, även om jag anser henne vara lite väl politiskt lättviktig, åtminstonne ännu.

Jag upplevde Biden som mer konkret än Palin, och ideologiskt ligger jag också personligen betydligt närmare Obama än McCain. Dock ska sägas att jag ej uppfattar McCain som någon "dussinrepublikan" (om nu något sådant kan sägas existera), utan en person som är något mer flexibel och på så vis under stundom kanske en smula kontroversiell även i egna kretsar. Och ovedersägligen är han mer erfaren än Obama - på gott och ont.

Det ska bli spännande att följa dessa sista veckorna i den amerikanska valkampanjen.De har ju onekligen dessutom fått några oväntat tuffa nötter att bita i nu, givet den ekonomiska situationen i landet/världen.

Och när jag då nämner detta så tycks representanthuset vara redo att i natt svensk tid tacka ja till den andra omgången av krispaketsförslag.Men inget är ju klart förrän det är klart. Här hemma duggar varslen tyvärr tätt, parallellt med att Riksbanken rycker ut med nya hjälplån till bankerna, för att kompensera (?) det bristande förtroende som nu råder dem emellan lånemässigt. Som jag skrivit tidigare här (och mera här) är jag absolut inte ekonomiskt kunnig - men nog tycks det mig som om buffertarna i företagen (både inom industri och finanssektorn) är ganska små, när man så snart efter ingången i denna kris varslar så stora mängder personer.Visst, jag är medveten om att ekonomin är global, och att allt påverkar allt. Snabbt. Jag vet också att ett varsel är en varning om uppsägning - inte en faktisk uppsägning. Men ändå...? Får man inte lite en känsla av korthus ? Är vår realitet så instabil ?

Vad ska vi isåfall göra för att stärka fundamenten ? Och hur ska detta göras - knappast verksamt med land-för-land-lösningar......Just nu många frågor och få svar.

(bild från Norrbottens Läns Landstings hemsida)

Nu är inte tillfället !

- att kamma hem politiska poäng på människors oro. Lika illa är det att sälja fler lösnummer eller håva in vinster i hedgefonder genom ryktesspridning om bankers soliditet.

Oaktat var man står och vem man representerar är detta ett läge då varje person med ansvarsställning bör ge företräde för den nyktra, balanserade och genomtänkta analysen - och ej hemfalla åt skrämmande, värsta scenarie-målningar eller beskrivningar av situationen med andra agendor än att faktiskt beskriva situationen.

Detta gäller såväl politiker i alla led, som media, företagsledare, finansinstutioner och oss vanliga dödliga. Alla har ett ansvar.

Barbro Hedvall skriver i signerat på dagens ledarsida (DN) om att blåsa på elden. Jag önskar blott att det faktiskt vore Mona Sahlin som istället integritetsfullt och statskvinne-mässigt hade yttrat:

"Ekonomi är arbete, pengar, maskiner och så vidare, men utan tillit och framtidstro fungerar det inte. Den krisbrasa som ständigt närs av svarta rubriker, osäkra gissningar och partitaktik kan komma att flamma upp och bränna långt värre än som behövts.

Sverige har upplevt många goda år, de är slut nu - för hur länge vet ingen. Men Sverige 2008 är väsentligt mycket sundare än Sverige 1992. Det är inte Anders Borgs förtjänst utan mångas - regeringars, företags, och många flitigt arbetande skattebetalares."

Som människor är vi programmerade att ryckas med i kristänkande - mycket snarare än det motsatta - det är universellt och känt. Desto viktigare blir det då att inte förringa - men ej heller förstora och förvärra. Att kalla en spade för just, en spade.

Visst finns all anledning till oro.

Om dock med viss moderation.

I USA har den ekonomiska turbulensen manifesterat sig i ett "all time low" under en och samma dag igår, Dow Jones nere i -6,6. Det finansiella räddningspaketet röstades ned, märk väl av Bush:s egna partikamrater, vilket lett till börsras inte bara i USA utan i stora delar av världsekonomin.Lite förvånad blir jag över nedröstningen.Trots att det rör sig om absolut hisnande summor så har rapporteringen om och brådskan kring detta krispaket ändå övertygat mig om att det skulle gå igenom och träda i kraft mer eller mindre bums. Och så var det bevisligen många ,betydlig mer initierade (läs CB) än jag själv, som trodde. Visserligen är det djupt "oamerikanskt" i en vidare mening att från statens sida gå in i företag - på något sätt, av någon anledning. Dock är läget nu sådant att inte bara enskilda företag hotas utan hela bank- och försäkringsväsendet är i gungning, vilket får stora återverkningar inte bara bland miljontals amerikaner utan även globalt - på ett mycket dramatiskt vis. I DN hanteras frågan om bristande ledarskap, och man citerar bedömmare från New York Times, Wall Street Journal och Washington Post mfl som bla annat anser att det finansiella misslyckandet den senaste tiden endast överträffas av det stora politiska misslyckandet i att krispaketet röstades ned. Vikten av ett kompetent, trovärdigt och tydligt ledarskap kan aldrig nog betonas.

Enligt Bengt Göransson på di står nu hoppet snarare till Federal Reserve än till politikerna om ledarskapet i framtagandet av ett snabbt krispaket för de banker och bolag som ligger sämst till.

I Sverige har vi en något annorlunda situation, men självklart berörs vi, och kommer att beröras av den galopperande krisen.Inte minst pga den krismedvetenhet och det kristänkande som nu tränger in i allas våra medvetanden, och som kollektivt kan verka lika effektivt som bränsle på krisbrasan som något annat.

Som absolut lekman beträffande ekonomi så kan jag bara följa rapporteringen och försöka summera det olika källor redovisar.Än så länge känner jag viss tillförsikt till att situationen i USA nu blivit så sur att alla beslutsfattare kommer att tvingas bita i det berömda äpplet - oavsett ideologisk plattform.Någon form av uppgörelse snart känns mao ofrånkomlig.Och med en sådan en viss stabilisering av det dåliga läget - en utplaning av nedåtgående kurvor.

Och så får man då hoppas att detta även mildrar de redan stora konsekvenserna för företag såväl som privatpersoner världen över, Sverige inget undantag.

Men sker inte detta de närmaste dagarna...då kommer även jag att på allvar sälla mig till skaran jävligt nervösa. (läs Annikas som vanligt utmärkta blogginlägg i frågan)