Om Gaza.

Läser i dagens tidningar (SvD och DN) den fortsatta och skrämmande rapporteringen från Gaza. Mellanösternfrågan har varit obrutet infekterad och aktuell i hela mitt liv, och nästan hela min mors liv...det är ett hisnande perspektiv på en mellanfoklig konflikt, vars upprinnelse (?) är andra världskrigets slut och handhavandet av det judiska folkets önskan till ett land att kalla sitt eget.

Men vad det framför allt är - ett oerhört dåligt betyg till Israel och företrädare för Palestina, numera med Hammas i spetsen. Och ett ännu mycket sämre betyg till oss i övriga omvärlden, för vår oförmåga att föregå med gott exempel och enas i en strategi för att lösa konflikten, en gång för alla.
Att denna fråga är oerhört komplex råder ju inga tivel om, och min kunskap om densamma är förvisso mycket begränsad. Men igår och idag dog/dör återigen hundratals "civila" föräldrar och barn som konsekvens av denna aldrig sinande ström av oförsonlighet från båda sidor - och det kan bara inte få fortgå även imorgon.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man/någon kan fortsätta tro på våldet som lösning på denna fråga - borde inte de gångna 60 åren här tala sitt tydliga språk. En annan väg måste till.
Jag tror att den vägen innebär två suveräna stater som respekterar varandras gränser. Och där konskevensen för ickerespekt blir onåd hos resten av världen.

Eld upphör.

Värdera händelser....och skitprat kontra lögner.

Finanskrisen toppar alla nyhetssändningar och förstasidor sedan flera dagar.

I skuggan av den byter man president i Sydafrika och premiärminister i Israel - två mycket tunga spelare i sina respektive världsdelar.Terrordåden och den politiska turbulensen eskalerar med oroväckande hastighet i Pakistan, en annan stategiskt mycket viktig nation, inte minst i relation till Indien.Oklarheter råder om ledarskapet i Nordkorea.Och om situationen i Georgien.

Detta berörs med några få ord.

Lider vi inte alla av en slags nyhetsdiskriminering?Vad är det som gör att vissa nyheter hamnar i skymundan medan andra blir följetonger?Många av ovanstående exempel är signifikanta händelser med potential att påverka händelseförlopp långt utanför det egna landets gränser.Och över tid.Det är intressant, och kanske lite skrämmande, att titta in i dessa vrår hos sig själv - värderandet, vägandet....och kanske borde en sådan diskussion leva lite mer högljutt i samhällsdebatten i stort??!

Läs även Carl Bildts kommentar i ämnet.

I skuggan av det mesta mediabruset de senaste 7 åren har dock fängslandet av den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak i Eritrea hamnat.Hela denna tid har han och många andra skribenter, suttit frihetsberövade pga regimkritik mot det eritreanska styret.Vad händer från Sveriges sida? Varför tar det sådan tid? Och hade berörda myndigheter agerat och reagerat annorlunda/snabbare om han hetat Nils Horner, Helle Klein, Jan Josefsson eller Marie Abrahamsson? Hade jag?

Med anledning av dessa svårigheter i värdering av uppgifter och även dess bakomliggande (omedvetna?) agenda -i söndagens upplaga av Filosofiska Rummet i P1 (jag är som sagt trogen lyssnare av denna kanal) fördes en intressant diskussion om struntprat ur alla dess aspekter.En av slutsatserna man kan dra från det samtalet är att en person som ljuger är en person med en distinkt känsla för sanningen, per defintion.Man kan bara aktivt ljuga om man aktivt värderat vad som är sant.Detta ställt emot en person som skitpratar, pratar runt och strunt - och som per definition (?) inte ens beaktar vad som är sant eller inte. Frågan är vad som egentligen är mest skrämmande?