Monarki och demokrati.

Inte så förvånande så stormar det nu friskt igen kring kungahuset och deras frispråkighet. (se tidigare blogg från i lördags) Kritikerna menar konsekvent att representanter från kungafamiljen inte får, någongång och under några omständigheter uttala sig i politiska frågor (det vill säga i stort sett allt av vikt i vårt samhälle) - för att det i sig uttövar ett hot mot demokratin. (och så står mycket riktigt i de lagar som formulerades 1971 rörande kungahuset, riksdagen och regeringen och deras inbördes makt)

Jag fattar verkligen den kritiken, ser problemet och inser också att ett totalt släpp på "munkaveln" skulle kunna få både stora och oönskade konsekvenser för Sveriges demokratiska processer.

Dock anser jag att det omvända är ett lika stort demokratiskt frispel - nämligen att vi har ett antal invånare i vårt land som inte omfattas av yttrandefrihetslagen, i någon mån. Det är precis lika problematiskt som när arbetsgivare lägger komplett munkavle på sina anställda eller när partipiskan viner i FRA-frågan för att ta ett par andra exempel. Med andra ord är det inte längre någon solklart svartvit fråga (om det någonsin var det), utan en fråga som förtjänar genuin eftertanke - med en uppriktig granskning av vår demokratisyn, kritisk navelskådning och tillika modernisering. Och från vars slutsatser konsekvenser bör följa.

• Kanske är det så att tiden för monarki i Sverige har nått vägs ände?
• Eller ska vi helt enkelt omfatta även kungahuset i de lagar kring yttrandefrihet som gäller oss övriga medborgare ?
• Skall det isåfall göras förbehåll för ett eller annat (som direkta partisympatier eller synpunkter på dagsaktuella, liggande förslag ex) ?
• Måhända ska kungahuset väljas i demokratiska val?

Jag vet det inte.

Men det är den diskussionen som borde föras, tycker jag.

Jag menar att frågan verkligen inte är fullt så enkel som många vill göra gällande. I demokratins namn.

Och här måste jag dessutom lägga till ett litet PS - några timmar senare - för visst är det väl ändå ett gott betyg till demokratin som företeelse, samt tillika ett ovedersägligt livsviktigt behov det här med att få yttra sin mening i för en själv angelägna ämnen. Det måste det ju vara om man inte kan "låta bli" ens när man får miljonhöga appanage och det står att man inte får i vår lagstiftning.

Ett basalt behov och en fundamental rättighet för alla. På något vis. Tänker jag.

Drottningen och barndomen.

Ekots Lördagsintervju idag bjöd på Drottning Sylvia.

Det var en intressant lyssning som bla bjöd på ganska tydlig reprimand till USA för att ej ha ratificerat FN:s barnkonvention, en önskan om ny tittlag beträffande barnpornografi, en väl hanterad avböjning att svara på hur gömda flyktingbarn i Sverige bör hanteras och bemötas mm. I nyhetsändningarna efteråt har man dock framförallt tagit fasta på att Drottningen uttalat egna åsikter samt berättat att hon samtalar med politiker enskilt om vissa frågor - med syftet från medierna att påtala det komprometterande i detta.

Jag anser att Drottningen har flera bra förslag och idéer kring arbetet med utsatta barn, och att hon framför dem nästan överkänsligt - just pga sin ställning och att hon inte får/bör tycka något offentligt. Den dolda (?) kritiken i efterrapporteringen tycker jag är både överdriven och sensationslysten, men framför allt att den bortser från sak i dubbel mening. Vidare tror jag att politiker är proffessionella och garvade och kan med andra ord hantera åsikter från både slott och koja utan att för den skull känna sig tvungna att göra ett eller annat - vilket torde vara farhågan bakom kritiken. Eller ?

Jag väljer att just nu fokusera på den konstruktiva kraft som kom ur intervjun.


-Lagstifta mot att titta på barnpornografi.(absolut säger jag) Lagen finns redan i bla Norge och Danmark.

-Satsa mer forskning på att ytterligare försvåra för människor att surfa in på barnpornografisiter.En innovation finns redan som larmar polis och arbetsgivare - något slags mjukvara utvecklad på Chalmers tror jag, som varje företag och offentlig arbetsplats borde kunna installera.

-Gör FN:s barnkonvention till obligatorisk läsning och inlärning för alla barn (och deras föräldrar samt skolpersonal) redan....nu! Barn bör i klartext få veta precis vilka rättigheter de alla har.

-Involvera våra betalningssystem i denna kamp och omöjliggör köp av övergreppsbilder via våra banker/bankkort.Tekniken för detta finns redan.

Varje dag görs 50.000 försök - 50.000 försök ! - att logga in på barnpornografisiter. I Sverige !

(Detta enligt polismyndighetens "pingfunktion" för ett stort antal kända sådana här websidor.)

Allt som kan göras för att stävja denna lavin i rullning bör också göras. Ingen sten ovänd. Ingen kraft oanvänd.

Här är en länk till ECPAT vars internationella arbete för utsatta barn inte kan ha nog många stödjare. Drottning Sylvias eget Childhood, Uppdrag barn hittar du här. (och genom att länka dit från din egen eventuella blogg skänker Vattenfall 20 kr till Uppdrag Barns verksamhet.)

Slutligen så tycker jag inte att det borde heta barnpornografi. Inbyggt i det ordet finns en motsättning och "förmildring" per definition. Bild på övergrepp på barn är en mer passande benämning, för det är ju vad det handlar om. Varje gång.