Om curling.

I finanskrisens kölvatten har skapats och lanserats nya, målande termer.Eller vad sägs om "curlingkapitalism", som beskrivning av det som nu sker i USA - stat visavi finansbolag.Hört i Lantz i P1 den 30/9.

Läskigt.

Även jag ska hålla koll på innehåll. Läs Andrine här.

Visst finns all anledning till oro.

Om dock med viss moderation.

I USA har den ekonomiska turbulensen manifesterat sig i ett "all time low" under en och samma dag igår, Dow Jones nere i -6,6. Det finansiella räddningspaketet röstades ned, märk väl av Bush:s egna partikamrater, vilket lett till börsras inte bara i USA utan i stora delar av världsekonomin.Lite förvånad blir jag över nedröstningen.Trots att det rör sig om absolut hisnande summor så har rapporteringen om och brådskan kring detta krispaket ändå övertygat mig om att det skulle gå igenom och träda i kraft mer eller mindre bums. Och så var det bevisligen många ,betydlig mer initierade (läs CB) än jag själv, som trodde. Visserligen är det djupt "oamerikanskt" i en vidare mening att från statens sida gå in i företag - på något sätt, av någon anledning. Dock är läget nu sådant att inte bara enskilda företag hotas utan hela bank- och försäkringsväsendet är i gungning, vilket får stora återverkningar inte bara bland miljontals amerikaner utan även globalt - på ett mycket dramatiskt vis. I DN hanteras frågan om bristande ledarskap, och man citerar bedömmare från New York Times, Wall Street Journal och Washington Post mfl som bla annat anser att det finansiella misslyckandet den senaste tiden endast överträffas av det stora politiska misslyckandet i att krispaketet röstades ned. Vikten av ett kompetent, trovärdigt och tydligt ledarskap kan aldrig nog betonas.

Enligt Bengt Göransson på di står nu hoppet snarare till Federal Reserve än till politikerna om ledarskapet i framtagandet av ett snabbt krispaket för de banker och bolag som ligger sämst till.

I Sverige har vi en något annorlunda situation, men självklart berörs vi, och kommer att beröras av den galopperande krisen.Inte minst pga den krismedvetenhet och det kristänkande som nu tränger in i allas våra medvetanden, och som kollektivt kan verka lika effektivt som bränsle på krisbrasan som något annat.

Som absolut lekman beträffande ekonomi så kan jag bara följa rapporteringen och försöka summera det olika källor redovisar.Än så länge känner jag viss tillförsikt till att situationen i USA nu blivit så sur att alla beslutsfattare kommer att tvingas bita i det berömda äpplet - oavsett ideologisk plattform.Någon form av uppgörelse snart känns mao ofrånkomlig.Och med en sådan en viss stabilisering av det dåliga läget - en utplaning av nedåtgående kurvor.

Och så får man då hoppas att detta även mildrar de redan stora konsekvenserna för företag såväl som privatpersoner världen över, Sverige inget undantag.

Men sker inte detta de närmaste dagarna...då kommer även jag att på allvar sälla mig till skaran jävligt nervösa. (läs Annikas som vanligt utmärkta blogginlägg i frågan)

En dikotomi.

...det sorgligaste med mitt tidigare inlägg (se nedan) är samtidigt det som också innebär hopp för framtiden.

Jag är av den fasta övertygelsen att den som satsar så mycket av sin egen tid som uppdraget som politiker de facto kräver i grunden drivs av en djupt rotat önskan att utföra gott och bidraga till en alltigenom god och positiv utveckling inom det område man valt att verka. I sann demokratisk anda, som det brukar heta.

Sorgligt blir det när man tillåter en sådan drivkraft att förvanskas och omvandlas/förfelas till något annat.När tappade fokusar på målet innebär otydlighet.När målen tillåts helga medlet och man därigenom missar hela poängen - och slutligen oundvikligen målet självt.

Ett hopp blir det dock - den basala grunden finns ju trots allt där.Och i och med detta även grogrunden för förändring, när det andra gucket skalats av.

Pudelns kärna - navet kring vilket goda beslut fattas.

Många är vi som högljutt protesterat det senaste året mot det poilitiska agerandet från vår styrande majoritet. Tagna beslut som fattats i havererade processer med samråd som gått på grund.Och beslut som inte formellt tagits någonstans men som ändå verkställs. Eller avsaknad av handling och beslut överhuvudtaget.

Beslutsprocessen i kommunen följer nu ingen given ordning, varken i tid eller hanteringsätt.Det blir svårt att överblicka och förstå en frågas gång genom förvaltning och styrelser, när inga gängse regler om beredning både av fakta och samråd efterlevs regelmässigt.Invånarna i kommunen överraskas ständigt endera av blixtbehandling av något - eller av total avsaknad på besked.Och den verkliga debatten förs utanför nämnder och fullmäktige, kommunstyrelsen.

Det är något fundamentalt fel när demokratiska processer och samråd bara blir en chimär, en skuggridå. När färdiga agendor levereras på varje möte utan tillstymmelse till vilja att ta intryck av andra, varken opposition, av beslut berörda parter eller ens medregenter i andra partier.(?!)

Stefan Mårtensson bloggar bla på detta ämnet, och tar sig direkt till pudelns kärna när han skriver;

"En del politiker har missförstått sitt uppdrag. De har inte fått uppdraget av ett parti. Uppdraget kommer direkt från väljarna."

Detta återspeglar sig alltför väl också i hur man hanterar andras ofta avvikande åsikter i en fråga.De avvisas konsekvent - inte för att vara dåliga förslag - så långt kommer de aldrig.De övervägs aldrig överhuvudtaget, kommer aldrig över tröskeln i den interna debatten. Detta sätt at förhålla sig är till och med förhärskande när det gäller andra åsikter och historiebeskrivande från de egna partileden.Det är en brist på demokratiskt patos som inte bara är kontraproduktiv och i förlängningen farlig - det är i vissa fall att betrakta som direkta kränkningar.

Jag citerar vidare Stefan Mårtensson:

"Att stå upp för sina väljare innebär ibland att gå emot sitt parti. Det har vi sett allt för lite av. Rättare sagt, vi har inte sett något av det. Till nästa val behöver vi politiker med det civilkuraget."

Läs även kommentaren på min blogg nedan om Jan Dolk, (m). Jag anser följande:

- Debattklimatet i en kommun måste vara tillåtande.

- De debatterande (oaktat var de kommer ifrån) måste bli hörda, på riktigt.

- Debattens vindlingar måste tillåtas få återverkningar i de beslut man fattar.

- Gott ledarskap kännettecknas av lyhördhet, tydlighet och respekt. Även i redovisande av impopulära beslut.Eller särskilt då.

- Ett demokratiskt patos bör genomsyra all kommunal verksamhet.Precis bara det, varken mer eller mindre.

Att redovisas en annan åsikt innebär inte per automatik riktande av kritik - utan helt enkelt bara ett annat möjligt sätt att förhålla sig till en fråga. Alltså är detta inte något man behöver vara paniskt rädd för att höra /ta till sig som styrande heller. Inget som borde driva fram försvarsmekanismer per automatik. Och inte heller gör det om man som ledare är grundad och trygg i sin ledarroll. Fast förvisad om att man kan stå för hur och vad som beslutats och vad som står på agendan för framtiden - och varför.

Värmdö är fullt av kloka, kompetenta människor som kan tillföra fantastiskt mycket till kommunens utveckling - om de tillåts.Och de människorna finns både i era egna läger, och runtomkring. Sänk garden.

Fråga er själva, ni styrande - vilken är agendan ? Kommunens bästa - eller att alltid "ha rätt" själv??? Hur ska historieskrivningen se ut för er / din tid vid styret i Värmdö???

Kso.

Kommunstyrelsens ordförande Jonas Nilsson har nu skriftligt begärt entledigande från sina politiska uppdrag i Värmdö Kommun, inlämnat till dagens Kommunfullmäktigemöte. Ett steg närmare klarhet i ledarfrågan. Godnatt.

Mer om Dolk...

...och precis som fallet med Obama (se tidigare blogg) så bör även Jan Dolk kunna vara fullt ut.Särskilt bland sin egna, kan man tycka.Detta apropå den fortsatta kampanjen från moderaterna gentemot en av sina egna partikamrater och förtroendevalda.Det är inte anständigt.

(Bilden kommer från Björkhagaskolan i Lindesberg - läs här.)