Förväntan, förlust.

Hösten är här.

Naturen går in i en ny fas, bunkrar upp och samlar energi för vinterdvalan.Manifesterar såväl förberedelse som avslut.Luften blir hög, klar och dofterna jordiga, utan krusiduller.

Våra tre barn är alla födda på hösten.Som ett pärlband ligger deras födelsedagar när de första löven gulnar på träden.När jag bar dem, förväntan de sista skälvande veckorna innan de presenterade sig för oss.Nu, förväntan och pirrig längtan efter kalas med familj och kompisar, paket......ett helt år äldre - stor glädje.

Hösten är kanske lite som livet självt.

Förväntan och glädje vandrar hand i hand med förlust och sorg.

I det stora perspektivet, då för länge sedan - diskoteksbranden i Göteborg.Sedan händelserna den 11 september i USA - och senare i Sverige, med Anna Lindhs tragiska död.

På ett mer personligt plan har hösten några gånger inneburit ett sista farväl av människor i min familjs närhet.Så är det nu.Denna vecka samlas en stor skara släktingar och vänner för att hedra en kraftfull, glädjespridande ung man som alltför tidigt fått lämna livet och sina närmaste kära.

Det är svårt att förhålla sig till denna dubbelhet.På annat sätt än att ge plats i hjärtat.