Visst finns all anledning till oro.

Om dock med viss moderation.

I USA har den ekonomiska turbulensen manifesterat sig i ett "all time low" under en och samma dag igår, Dow Jones nere i -6,6. Det finansiella räddningspaketet röstades ned, märk väl av Bush:s egna partikamrater, vilket lett till börsras inte bara i USA utan i stora delar av världsekonomin.Lite förvånad blir jag över nedröstningen.Trots att det rör sig om absolut hisnande summor så har rapporteringen om och brådskan kring detta krispaket ändå övertygat mig om att det skulle gå igenom och träda i kraft mer eller mindre bums. Och så var det bevisligen många ,betydlig mer initierade (läs CB) än jag själv, som trodde. Visserligen är det djupt "oamerikanskt" i en vidare mening att från statens sida gå in i företag - på något sätt, av någon anledning. Dock är läget nu sådant att inte bara enskilda företag hotas utan hela bank- och försäkringsväsendet är i gungning, vilket får stora återverkningar inte bara bland miljontals amerikaner utan även globalt - på ett mycket dramatiskt vis. I DN hanteras frågan om bristande ledarskap, och man citerar bedömmare från New York Times, Wall Street Journal och Washington Post mfl som bla annat anser att det finansiella misslyckandet den senaste tiden endast överträffas av det stora politiska misslyckandet i att krispaketet röstades ned. Vikten av ett kompetent, trovärdigt och tydligt ledarskap kan aldrig nog betonas.

Enligt Bengt Göransson på di står nu hoppet snarare till Federal Reserve än till politikerna om ledarskapet i framtagandet av ett snabbt krispaket för de banker och bolag som ligger sämst till.

I Sverige har vi en något annorlunda situation, men självklart berörs vi, och kommer att beröras av den galopperande krisen.Inte minst pga den krismedvetenhet och det kristänkande som nu tränger in i allas våra medvetanden, och som kollektivt kan verka lika effektivt som bränsle på krisbrasan som något annat.

Som absolut lekman beträffande ekonomi så kan jag bara följa rapporteringen och försöka summera det olika källor redovisar.Än så länge känner jag viss tillförsikt till att situationen i USA nu blivit så sur att alla beslutsfattare kommer att tvingas bita i det berömda äpplet - oavsett ideologisk plattform.Någon form av uppgörelse snart känns mao ofrånkomlig.Och med en sådan en viss stabilisering av det dåliga läget - en utplaning av nedåtgående kurvor.

Och så får man då hoppas att detta även mildrar de redan stora konsekvenserna för företag såväl som privatpersoner världen över, Sverige inget undantag.

Men sker inte detta de närmaste dagarna...då kommer även jag att på allvar sälla mig till skaran jävligt nervösa. (läs Annikas som vanligt utmärkta blogginlägg i frågan)