Blådager.

Är ett begrepp i den stad (Kiruna) där jag växte upp. Den kännetecknas av den tid på året då solen ej orkar upp, då det är som kallast och snön ligger djup och torr. Det är liksom kallt så det syns och hörs. Och ljuset är blått.
Blådager var det även här i förmiddags. Då solen inte riktigt orkade över trädtopparna på knallen i söder och allt ljus reflekteras i snön på marken. Det var/är ju dessutom kallt ute, på riktigt.
Sannslöst vackert och tilltalande.

Barnen och jag har idag tillbringat ett antal timmar i den stora pulkbacken med hela arsenalen av kälkar, stjärtlappar, tefat och pulkor. Varm choklad och saft, pannkaksrullar och smörgåsar har hållit humöret och orken på topp ända fram till den sena lunch vi nyss ätit. En bra sista dag på jullovet, som trots för lite (!) snö ändå varit kall och bjudit på många sköna utomhusvistelser, bla med mycket skridskoåkning, både på sjö och Ekvallen.

Imorgon är första skoldagen och dags att kavla upp ärmarna igen. Jag bävar en smula, måste jag erkänna. Dock, kommer man bara igång så går det bara av farten sedan, så brukar det ju vara !