I söndags körde jag yngste sonen till kalas på lekinrättning i Lännersta. Regnet smattrade mot rutan, men sonen sjöng muntert i baksätet. Själv hade jag laddat väskan med den senaste studentlitteraturen för att passa på att plugga lite under de kommande två timmarna. En vanlig söndag, med andra ord...
Då, högt över Kolström, börjar det snöa.
Först lite trevande, regnblandat...men sedan riktiga blaffor som både såg ut som och luktade riktig snö. (förvisso av den något våtare sorten) Helt ljuvligt ändå !
Inte blev det något läst under detta kalas. På med vantar och sonens lånade mössa, i med hörlurarna och ut på en härlig och vimsig promenad i villakvarteren i Lännersta - där jag verkligen lyckades bli fullkomligt desorienterad och fick gå en lååång extratur för att komma tillbaka till bil och barn. Som en snögumma återvände jag och hann dricka lite kaffe och samtala en kvart innan det var dags för hemresa igen.
Och precis lika abrupt som det börjat - lika hastigt var det över. Inte ett spår av snö när vi åkte hem.
Men nu vet jag - vi går verkligen mot vintern. Och jag längtar efter den! Ljuset, fraset under skorna, den rena doften, den höga klara luften. Personligen tycker jag att snön kan börja komma strax innan lucia, och sedan ligga kvar med stadiga 5 minusgrader (= torr och fin snö) till och med sportlovet. Jag är mer än nöjd med en halv meter snö, men helst inte mindre, hellre lite till...
...man måste ju få drömma....
Den vackra vinterbilden är tagen av min äldre, yngre bror (ja, det stämmer!) som bland många talanger också är en begåvad fotograf.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar