fredag 31 oktober 2008

Om 10-åringar, vardag och mobiltelefoni.

Vår dotter har blivit 10 år. I vår del av världen innebär det att hon ej längre har fritids att gå till efter skolan, utan förväntas klara sig själv på eftermiddagarna. Och även ta sig hem själv.

Vi bor 2 km från närmaste busshållplats. Dessa 2 km är helt oupplysta. Denna "klara sig själv-navelsträng" är defintitivt inte av den kalibern att jag är villig att klippa den nu.

Följden blir att ett fantastiskt pusslande med mina föreläsningstider, kompisar och deras föräldrar, Sjölidens fritidsverksamhet (=Värmdö Församling) mm nu äger rum dagligen - parallellt med den sedvanliga logistiken kring hämtning av våra två pojkar, alla skjutsningar till träningar (4 i veckan för vår dotter) och pianolektion....Igenkännligt av många, alldeles säkert.
Dottern har (givetvis) utrustats med mobiltelefon, till sin stora glädje, och via den avtalas allt som oftast eftermiddagens jongleringar så att hemfärd blir säker och i sällskap, mellanmål finns och intages, fritiden meningsfylld, läxor lästa och familjelogistiken så funktionell som möjligt.
Så långt allt väl.

Både min man och vår dotter har Telia-abbonemang på sina mobiler. Alltså, byte av telefoni-leverantör även för mig (=familjens sambandscentral.) Sagt och gjort. Vad händer ?
Jo, min telefon (som verkligen är bara just en helt osexig ringtelefon) visar sig vara operatörslåst - för all evinnerlig tid. Detta framgick inte när vi köpte den, och framgår inte av den delen av avtalet som man skriver på, utan två sidor ned på den inte genomlästa finstilta bilagan till detsamma. Nu tänker vän av ordning att man skall läsa igenom allt innan man skriver under.Javisst. Men allvarligt talat - om man som jag tecknar ett 2 års bundet abbonemang med den absolut enklaste lilla telefon som finns så förväntar man (jag) sig inte att den är låst för alltid - och om den är det, att säljaren då nämner (åtminstonne i förbigående) att så är fallet. (?)
Icke.

Konsekvens? Jo, att jag står utan möjlighet att kommunicera med omvärlden när jag är i skolan, eller på väg till/ifrån. Och kan ej bli nådd = ännu värre.
På Tele2Comviq talar man om att det tar minst 1 1/2 vecka att ordna med koden för upplåsning, och att det dessutom kostar 450 kr. Inte ok. Men att man kan vara bussig och låta mig få ringa ut på telefonen 2 dagar extra.(det går dock ej att ringa in) Schysst.

(Det visade sig vara bra att de lät telefonen vara öppen 2 dagar extra för utgående samtal - blev jag varse när jag ett par timmar senare befann mig körandes hem på Huddingevägen och kopplingsvajern rök. Okörbar bil, flera mil hemifrån. Då är det fint att kunna ringa bärgarn och verkstaden.)

Det hela slutar dock med det knepiga faktum att det blir vettigare både ekonomiskt och praktiskt att köpa en helt ny telefon hos min nya telefoni-leverantör. Då kan jag omedelbart koppla upp mig mot världen (i.e. framförallt vår dotter) igen. Är inte det helt vansinnigt ?

Inga kommentarer: