Interndebatt?

Läser i veckans NVP på debattsidan inte mindre än tre inlägg från olika personer och partier i alliansen på Värmdö.(läs dem här, här och här) I debatt såväl som reportage-form har det den senaste tiden varit fler liknande tillkännagivanden. Detta kan självklart vara en plattform och ett sätt för att tillkännage och kommunicera angelägenheter som man som gemensam allians diskuterat och vill driva. Alldeles utmärkt. Dock tycks det ofta representera enskilda personer/partiers tankar än något annat. Inget fel med det heller, tvärtom - om taket är högt och debatten kan flyta fritt och förutsättningslöst även internt. Efter de gångna två årens politiska turbulens smyger sig en annan tanke på. Tänk om så inte är fallet, och dessa artiklar faktiskt representerar och förkroppsligar interndebatten som helhet (?) - då är det inte bra. Det måste till lite mer spunk i lokalpolitiken, inte bara mellan opponenter, utan även inom partierna. Världen går inte under av att man har olika synsätt och förslag - men den går definivt under om alla ska stöpas i samma form redan innan debatterna påbörjas. (som jag ofta upplevt varit fallet i de kf-möten exempelvis, där jag suttit som åhörare)
Vore intressant med kommentarer till detta.

Spunk är för övrigt ett ord som hämtats ur Pippis vokabulär, men fått en ny innebörd - betyder frispåkig, orädd, nyfiken ungefär.

President Barack Hussein Obama.

Jag gör mig inga illusioner om att USA:s nyinsvurne president Obama har något trollspö i bakfickan som han nu kommer att svinga över oss alla. (Det gör ju för övrigt inte han själv heller...) Men det retoriskt sett tämligen lågmälda, men ändå rättframma installationstalet han höll gick till största del rakt in i hjärtat på mig - och, är jag övertygad om, på många runt om i världen. Han vänder sig till hög och låg, hemma och utomlands på ett sätt som övertygar. Jag gillar verkligen att han talar om det personliga ansvaret och vars och ens möjlighet och förmåga att bidraga till det stora - oaktat sin situation men utifrån sina förutsättningar. Mina allra varmaste lyckönskningar till dig i detta ditt svåra ämbete, President Obama. Och måtte du få en riktigt bra start!

Om varma potatisar och joggande käkar...

I den branch där jag nu förkovrar mig, och om några år skall arbeta (i.e. logopedbranchen), används många, och ofta väldigt träffsäkra och även lustiga, lustfyllda, liknelser. Detta görs för att framgångsrikt förklara och illustrera exempelvis en för talet gynnsam hållning, eller avspänning, stöd eller en eftersträvansvärd attityd i uttalet av ett specifikt ljud mm. Det är joggande käkar, varma potatisar på tungan, blåsbälgar i arbete, bomull i munnen, tunga fötter, staplade kotor, kast med låtsasbollar, imaginära motorvägar som skall överröstas eller kolibrir som skall släppas iväg ömt och varsamt. Flöde, stöd, riktning, intensitet, tryck mm är termer som fått en ny, uttökad innebörd för min del, i takt med att min kunskap inom rösthantverket byggs på. Det är intressant och jätteskoj, helt enkelt.

Fick en propå av en av mina kära kusiner i landets västliga del. De gör ett skouppror i form av en installation av insamlade fotbeklädnader (984 par) på ett galleri i Göteborg - för att på ett påtagligt vis illustrera de 984 liv (13 israeler och övriga palestinier) som hittills krävts i de pågående oroligheterna i Gaza. Ett annat metaforiskt sätt att göra sin röst hörd.

Undrar om /vad Barack Obama säger om saken den 20:e vid sitt installationstal ?

Sammanfattning av året som gått på Värmdö.

Jag läser i dagens NVP en sammanfattning av året som gått i vår kommun. (läs den - en bestämd uppmaning!) Den är bitvis uppmuntrande, men dessvärre bitvis också mycket nedslående, framför allt beträffande den turbulens och dito röriga processer och beslut som kännetecknat det politiska styret på Värmdö 2008.
Dock, med detta ganska dystra utgångsläge- om den (delvis nya) politiska ledningen kan samla trupperna och att ta sig samman efter alla konflikter och prioritera utifrån verkliga kommunbehov (skiljt från andra önskemål) så kan det nu iallafall bara bära uppåt!! Så väljer jag att tänka om vår kommun och dess företrädare.
Alla är vinnare (bokstavligen!) om arbetsklimatet är gott och resultaten av det demokratiska arbetet går i enlighet med det som förespeglats innan- dvs en transparens och samstämmighet i budskap vs verkligt utfall. Gräv ned alla stridsyxor och kavla upp ärmarna, i alla läger.

Ett Riktigt Gott Nytt 2009 till alla våra Värmdöpolitiker!

Blådager.

Är ett begrepp i den stad (Kiruna) där jag växte upp. Den kännetecknas av den tid på året då solen ej orkar upp, då det är som kallast och snön ligger djup och torr. Det är liksom kallt så det syns och hörs. Och ljuset är blått.
Blådager var det även här i förmiddags. Då solen inte riktigt orkade över trädtopparna på knallen i söder och allt ljus reflekteras i snön på marken. Det var/är ju dessutom kallt ute, på riktigt.
Sannslöst vackert och tilltalande.

Barnen och jag har idag tillbringat ett antal timmar i den stora pulkbacken med hela arsenalen av kälkar, stjärtlappar, tefat och pulkor. Varm choklad och saft, pannkaksrullar och smörgåsar har hållit humöret och orken på topp ända fram till den sena lunch vi nyss ätit. En bra sista dag på jullovet, som trots för lite (!) snö ändå varit kall och bjudit på många sköna utomhusvistelser, bla med mycket skridskoåkning, både på sjö och Ekvallen.

Imorgon är första skoldagen och dags att kavla upp ärmarna igen. Jag bävar en smula, måste jag erkänna. Dock, kommer man bara igång så går det bara av farten sedan, så brukar det ju vara !

Tummarna för Tina !

Grammisgalan står för dörren. Min väninna Tina Tusensköna Ahlin har blivit nominerad bland folkmusikerna - en ära i sig - jag önskar att hon även får detta välförtjänta pris.

Om Gaza.

Läser i dagens tidningar (SvD och DN) den fortsatta och skrämmande rapporteringen från Gaza. Mellanösternfrågan har varit obrutet infekterad och aktuell i hela mitt liv, och nästan hela min mors liv...det är ett hisnande perspektiv på en mellanfoklig konflikt, vars upprinnelse (?) är andra världskrigets slut och handhavandet av det judiska folkets önskan till ett land att kalla sitt eget.

Men vad det framför allt är - ett oerhört dåligt betyg till Israel och företrädare för Palestina, numera med Hammas i spetsen. Och ett ännu mycket sämre betyg till oss i övriga omvärlden, för vår oförmåga att föregå med gott exempel och enas i en strategi för att lösa konflikten, en gång för alla.
Att denna fråga är oerhört komplex råder ju inga tivel om, och min kunskap om densamma är förvisso mycket begränsad. Men igår och idag dog/dör återigen hundratals "civila" föräldrar och barn som konsekvens av denna aldrig sinande ström av oförsonlighet från båda sidor - och det kan bara inte få fortgå även imorgon.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man/någon kan fortsätta tro på våldet som lösning på denna fråga - borde inte de gångna 60 åren här tala sitt tydliga språk. En annan väg måste till.
Jag tror att den vägen innebär två suveräna stater som respekterar varandras gränser. Och där konskevensen för ickerespekt blir onåd hos resten av världen.

Eld upphör.