Long time, no see.

Vintern gick och våren kom. Livet rusar fram och jag med det - efter bästa förmåga. Kraftiga (läs mycket kraftiga) prioriteringar var tvungna att tas till för att få vardagen att funka och det väsentliga utfört på ett bra sätt. Livsuppehållande åtgärder. Hälsobefrämjande strategier. Eller något i den stilen. Bloggen var ett av nöjen som fick gå i icke vald (tillfällig?) dvala.

Har precis läst väninnan Annikas blogg, och där reagerat starkt på en av kommentarerna fälld av Johan Ingerö - en vass svidare om huruvida en liten kommun som Värmdö verkligen skall diskutera den globala finanskrisen. (det framgick att nämnde kommentator ansåg att det vilade ett stort löjets skimmer över detta vågade (?) tilltag)

Tillåt mig att med emfas uttrycka en diametralt motsatt åsikt.
Självklart kan Värmdö Kommun, liksom jag och du och alla andra, diskutera vår roll i den världsomspännande krisen, och vad vi kan göra för att mildra effekten av densamma för oss själva, likaväl som för andra. Detta är basalt, grundläggande och av yttersta vikt att JUST VI, i sammanhanget mycket små komponenter, faktiskt står upp och tittar på vårt ansvar och våra förändringsmöjligheter, parallellt med de stora elefanterna. Det är så verklig förändring kommer till stånd. Att påstå annat är att rycka undan själva grundvalen i det personliga ansvarstagandet, demokratiarbete, påverkansförmågan som enskild individ eller liten spelare på stor arena. Detta gäller många frågor (alla?) som exempelvis klimat, miljö, ekonomi, våra barn och ungdomars väl och ve, världsfattigdomen...ja, ni förstår poängen.

Varje röst räknas. Varje handling likaså. Så det så.