Könsneutrala äktenskap.

Det är starka reaktionen på regeringens beslut att överlämna till riksdagen att besluta i frågan om könsneutrala äktenskap. Ett stort misslyckande för regeringen säger oppositionen. Vi är mycket besvikna på allianskollegorna säger (kd).

Jag finner reaktionerna förvånande. Från båda håll.

Jag exprimenterar här med ett annat möjligt sätt att förhålla sig till utvecklingen i denna fråga:

Om man på allvar inom (kd) trott att resterande tre partier helt skulle kasta om och gå på (kd):s linje, då har man inte varit särskilt lyhörd för sina allianskollegors ståndpunkter.

Kompromisser i denna fråga är knappast görliga. Man kan ju inte vara "lite" gift - det är faktiskt antingen eller.

Å andra sidan så viner inte allianspiskan (åtminstonne inte offentligt) och tvingar "avvikaren" till underkastelse för att ge sken av total enighet i regeringen. Det tycker jag talar för ett visst mått av respekt både för demokratiska processer, såväl som för samarbetspartnern (kd):s rätt till en avvikande åsikt i denna för dem grundläggande fråga. På detta vis ges (kd) utrymme att driva sin kardinalfråga till vägs ände, innan beslut fattas i rikets högsta beslutande organ.

Att som flera oppositionspolitiker och journalister gjort det senaste dygnet, kalla hanteringen ett stort misslyckande, tycker jag är kontraproduktivt för alla som på allvar är intresserade av transparens och dynamik i det demokratiska arbetet. Motsättningen är ingen hemlighet på något vis, den har varit tydligt uttalat sedan alliansens begynnelse.

Vad och hur skulle man gjort istället, anser kritikerna ? Tvingat (kd) ? Kompromissat och hittat på en halv-variant till (låtsas?) giftermål för homosexuella för att inte röra äktenskap-begreppet och då kanske fått (kd) med sig ? Det tycker jag hade varit otroligt olyckligt! Och respektlöst mot den grupp som längtar efter att få samma rättigheter som resten av befolkningen.

Eller fattat beslut ändå, utan (kd)?

Jag tycker att det finns något smart och bra i en fråga som rör upp så mycket känslor med en bred och tydlig majoritet i beslutet. Med övertydlighet.

Det ligger i sakens natur - oaktat hur "sampratade" man än är samarbetspartier emellan - att då och då stå inför frågor av sådan dignitet för en enskild part att en gemensam lösning ej kan uppnås. Där har man två val, som jag ser det. Antingen väljer man ett hårdkokt konfliktspår "no matter what"... med överkörning som konsekvens, på ett eller annat vis. Eller så går man vidare i den demokratiska processen och fattar majoritetsbeslut på bredare front.

Säkert har turerna varit många internt inom alliansen. Kanske inte helt rumsrena heller.

Jag anser dock att regeringen gjort rätt, givet situationen. På detta vis blir tydligheten i majoritetens vilja total, blocköverskridande och obestridlig. Och vi får slutligen en lagstiftning som tillåter könsneutrala äktenskap. Något som ej åstadkomms under den förra regeringen, trots starkt engagemang och patos i denna specifika fråga. Och detta sagt av en socialdemokrat. (jag)